Det finns inget rätt eller fel, inget bra eller dåligt, du kan
göra vad du vill. Det är du som bestämmer. Du kan använda dig av
en upplevelse, en linje, en känsla, en åsikt, ett leende, du kan
förvandla vad som helst till vad du vill. De fall då ordet
”drömmande” används som beskrivning kan det sättas under
rubriken Surrealism.
Surrealismen var från början en litterär rörelse som drog
igång på 1920-talet med hjälp av psykiatern och poeten André
Breton i Paris. Att dröm och verklighet kan smälta samman var
surrealisternas strävan. Dessa idéer hade sitt ursprung från
Sigmund Freud som forskade kring drömmar, psykoanalysen och det
undermedvetna. Att det kunde finnas en stor outnyttjad del av tankar
och idéer djupt inne i ett dolt medvetande. Det här intresserade en
del poeter som nu försökte skapa poesi direkt från det
undermedvetna vilket resulterade i överraskande och oväntat
innehåll. När André Breton menade att dessa idéer även kunde
utföras med hjälp av ett ritstift eller en pensel spred sig
tankarna och idéerna snabbt till bildkonsten.
Surrealismen är en vidare koppling efter dadaismen, också den är
en proteströrelse mot realismen och logiken som strävar efter att
beskriva omgivningens yttre. Surrealismen, logikens motsats, blåser
bort förnuftet till förmån för det gränslösa. Till skillnad
från dadaismen ägnade sig surrealister mer åt andlighet och Freuds
psykoanalys. De experimenterade med ny form av uttryck för att
frigöra den otyglade fantasin i det undermedvetna. ”Automatisk”
konst (också kallad
automatism) användes för att förhindra
medveten kontroll i det konstnärliga skapandet. Man ville komma åt
det som finns i det undermedvetna utan regleringar eller justeringar
från förnuft, moral eller estetiska bedömningar.
Surrealismen som kan upplevas filosofiskt, att det finns en tanke
bakom det som skapas, få folk att reagera och tänka till, något
som vill förmedlas. Dessutom öppnades det upp ett kontor i Paris
för att ta emot ”surrealistiska” upplevelser som människor
kunde berätta om.
”
Jag är själv surrealismen”
|
Salvador Dali |
Om inte den största, så i alla fall en av de kändaste
konstnärerna inom surrealismen är Salvador Dali. Som 9-åring
började Dali måla och hade sin första ateljé i hemmet på
takterrassen. Han växte up
p i en medelklassfamilj i spanska
Katalonien. När han var 16 gick hans mamma bort i cancer vilket var
ett hårt slag för den unge Dali. Redan som ung var Dali övertygad
om sin tallang och om att bli berömd. ”Spelar jag geni kommer jag
att bli ett geni.” Han var tydlig med att det endast är ett spel
för att få uppmärksamhet och ta sig framåt i sin karriär. Tack
vare att spela galen hade han kontroll över sig själv och sitt
intryck på omgivningen. Många av hans trick använde han sig av
redan under skolåren, som att agera först och därefter komma på
en förklaring.
När Dali har beskrivit sig själv har han använt ord som
överspänd, fanatisk, neurotisk och sexfixerad men samtidigt rädd
för sex. Han klädde sig som en tangokavaljer, ju äldre han blev,
desto starkare växte fixeringen vid sitt yttre. Han utbildade sig på
Konstakademin i Madrid och reste därefter till Paris för att lära
känna surrealismen och sin blivande partner Gala. Dali blev hennes
livsprojekt för att göra henne själv rik och Dali berömd. Hon
blev hans maneger med en hårdhet som en slavdrivare. Dali kunde
själv inte ta hand om de praktiska sakerna som att beställa
tågbiljetter eller förflytta konstverk mellan gallerier, han lät
därför Gala och alla hans ”bärare” ta hand om detta i alla
dessa år. Med hjälp utav Gala blev hans produktivitet enorm då hon
såg till att tavlor blev klara, tog hand om beställningar mm, allt
för pengarna.
1940 flyttade de tillsammans från Spanien till New York där
Dalis världsberömmelse växte till en av de allra största
konstnärerna. Det åldrande paret återvände för gått till
Spanien 1981 och när Gala senare dog 1982 tystnade Dali bort.
Surrealismens strävan var revolution av samhället och livet,
både privat, socialt, kulturellt och politiskt, vilket gjorde att
många surrealistiska konstnärer hördes i den politiska världen
likaså Salvador Dali. Han har även blivit skyldig till en del
brutala uttalanden som många blev upprörda utav, som att fattigdom
är bra för folket eller att Franco gärna hade kunnat avrätta ännu
fler människor. När de surrealistiska konstnärerna hade blivit
allt mer förknippade med vänsterpolitiken, hade Dali en oklar
ställning i frågan om det korrekta förhållandet mellan politik
och konst. André Breton som anses ha varit den ledande inom
surrealismen anklagar Dali för att försvara icke etiska idelogier
såsom nazismen. Dali envisades dock om att surrealismen kan finnas
till i ett opolitiskt sammanhang. Efter en rättegång blir Dali
officiellt utesluten ur den surrealistiska gruppen, vilket Dali
svarar ”jag är själv surrealismen”.
Som ung var det Dalis experimenterande med kubismen som gav honom
den största uppmärksamheten från sina studiekamrater. Vid sitt
första besök i Paris, 1926 fick den unga Dali träffa Pablo Picasso
som redan hört positivt om Dali. De kommande åren gjorde Dali verk
starkt påverkade utav Picasso och även senare utav dadaismen vilket
påverkade hans arbete hela livet. Han var en mångsidig konstnär
som tog till sig många olika stilar av konst och experimenterade med
flera ovanliga och nya stilar.
Dali använde sig utav symbolik i hans konst. Som den varma dagen
när Dali stirrade på en rinnande bit ost fick han idén om rinnande
klockor som sedan resulterade till en av hans kändaste verk Minnets
envishet. Med i målningen finns bl.a. mjuka och smältande klockor,
den generella tolkningen är att tiden är stel eller förutbestämd.
Ägget är en annan återkommande symbol som Dali har använt sig för
att symbolisera hopp och kärlek. Olika djur hittar vi på många
tavlor, som myror som pekar till döden, snigeln som är en
anslutning till det mänskliga huvudet (han såg en snigel på en
cykel utanför en bekants hus vid första mötet) eller gräshoppor
som var en symbol för rädsla
Ett ögonblick, ett möte, ett drag eller kanske en sten kan vara
grunden eller idén om ett nytt konstverk. Som sittmöbeln Mae West
Lips Sofa som föreställer en mun formades efter skådespelerskan
Mae Wasts läppar som Dali tyckte var intressanta.
Dali var en fantasifull och skicklig tecknare men ibland fick han
mer uppmärksamhet tack vare hans underliga och uppseendeväckande
utstrålning och den berömda mustaschen har blivit en kulturell
symbol för det bisarra och surrealistiska. Han har bl.a. skildrats i
filmer och parodierad i serie. Dali har varit en viktig person för
konstens utveckling och en viktig inspiration för många konstnärer.
Tankar om surrealism och dess effekter
Intressant med surrealismen är att jag upptäcker massor med
saker som jag aldrig har tänkt på förut. Saker som jag inte har
tänkt på sätts ord eller en förklaring till. Dessutom så finns
det en hel sjö med intressanta liknelser. Ofta tycker jag mig se
bilder som bl.a. visar orättvisor i världen eller hur beroende vi
är av allt och alla. Den surrealistiska drömmande känslan kan
fördjupa redan befintliga åsikter eller nyansera det som jag redan
känner till genom logiken. Surrealismen öppnar upp för höger
hjärnhalva där symboliken hör hemma. Jag tänker att precis nu som
under 1920-talet så behövs denna inspiration då rationalitet
hyllas. Det är stor risk att det inte blir bra annars, när vi
exempelvis ska ta livsbeslut som baseras på en obalans, alltför
mycket rationalitet. Vi behöver ballans. Med inspiration från
surrealistiska perspektiv så öppnas kommunikation upp med vår
kreativa och symboliska sida, en betydligt större helhet blir då
möjlig.
Stark
Ibland går inte saker och ting som man har planerat, hela världen
blir skev. Snubblar på sina egna fötter, gör ett bakslag och får
börja om, eller tar en omväg och missar målet. Behöver leta hit
och dit, upp och ner innan man kan sätta ner foten och hittar hem.
Ja, man kan säga att det är det som min byrå står för. Ibland är
hela världen skev, men tillslut hittar du hem med extra erfarenhet.
Svävande rep är det första man ser om man kastar ett öga mot
min stol i verkligheten. När man tar en närmare titt ser man att
repen är fästa i en glaskub som fungerar som sits. Stolens
konstruktion med den diskreta sitsen och de tydliga repen känns för
mig surrealistiskt då några rep i själva verket inte skulle kunna
stå rakt upp utan något fäste.
När jag hade ritat upp min stol tänkte jag mig att sitsen skulle
vara som ett akvarium, men när bilden skannades in och öppnades upp
i photoshop blev det svårt att få till mina önskemål. Min stol
hade i så fall kunnat få en extra toutch och fått det lilla extra
med vatten och liv. Vatten som dessutom är en viktig symbol för
livet och ibland det omedvetna. Men jag fick gå emot mina
surrealistiska idéer och ironiskt nog anpassa mig till verklighetens
fysiska begränsningar med endast en sits utav glas.
Jag har designat en bänk med mjuk dyna och ben uppbyggda utav
röda rep. När jag själv ser min möbel tänker jag på en enorm
borste då alla benen är alla de små stråna. Den stora sittytan
gör det möjligt att sätta sig från båda hållen vilket skulle
kunna passa in i receptionen på ett hotell eller kanske ett museum.
Någonstans där man väntar en kort stund innan man går vidare.
Om jag skulle döpa min kollektion, skulle den få namnet Stark.
Stark är inte bara att kunna lyfta de tyngsta vikterna, utan också
att kunna be om hjälp, ta sig igenom motgångar eller hitta nya
vägar. Det tänker jag att mina ben till möblerna står för.
Tanken bakom benen till stolen och bänken är att det är många som
hjälps åt, byrån som tar omvägar men ändå kommer fram till sitt
mål.
Jag har inte tagit inspiration utav någon speciell konstnär,
författare eller skulptör för att skapa min kollektion, utan
använt mig utav surrealismens tankesätt. Istället för att
inspireras och kanske fastna för ett speciellt verk eller konstnär
har jag försökt att själv sätta mig in i den surrealistiska
kreativa situationen för att åstadkomma något med en liknande
tanke. Inte bara det yttre, vad andra har skapat tidigare utan vad
jag skulle vilja göra. Att förmedla något och blanda det overkliga
med det verkliga.