Surrealismen var från början en litterär rörelse som drog igång på 1920-talet med hjälp av psykiatern och poeten André Breton i Paris. Att dröm och verklighet kan smälta samman var surrealisternas strävan. Dessa idéer hade sitt ursprung från Sigmund Freud som forskade kring drömmar, psykoanalysen och det undermedvetna. Att det kunde finnas en stor outnyttjad del av tankar och idéer djupt inne i ett dolt medvetande. Det här intresserade en del poeter som nu försökte skapa poesi direkt från det undermedvetna vilket resulterade i överraskande och oväntat innehåll. När André Breton menade att dessa idéer även kunde utföras med hjälp av ett ritstift eller en pensel spred sig tankarna och idéerna snabbt till bildkonsten.
Surrealismen är en vidare koppling efter dadaismen, också den är en proteströrelse mot realismen och logiken som strävar efter att beskriva omgivningens yttre. Surrealismen, logikens motsats, blåser bort förnuftet till förmån för det gränslösa. Till skillnad från dadaismen ägnade sig surrealister mer åt andlighet och Freuds psykoanalys. De experimenterade med ny form av uttryck för att frigöra den otyglade fantasin i det undermedvetna. ”Automatisk” konst (också kallad automatism) användes för att förhindra medveten kontroll i det konstnärliga skapandet. Man ville komma åt det som finns i det undermedvetna utan regleringar eller justeringar från förnuft, moral eller estetiska bedömningar.
Surrealismen som kan upplevas filosofiskt, att det finns en tanke bakom det som skapas, få folk att reagera och tänka till, något som vill förmedlas. Dessutom öppnades det upp ett kontor i Paris för att ta emot ”surrealistiska” upplevelser som människor kunde berätta om.
”Jag är själv surrealismen”
Salvador Dali |
p i en medelklassfamilj i spanska Katalonien. När han var 16 gick hans mamma bort i cancer vilket var ett hårt slag för den unge Dali. Redan som ung var Dali övertygad om sin tallang och om att bli berömd. ”Spelar jag geni kommer jag att bli ett geni.” Han var tydlig med att det endast är ett spel för att få uppmärksamhet och ta sig framåt i sin karriär. Tack vare att spela galen hade han kontroll över sig själv och sitt intryck på omgivningen. Många av hans trick använde han sig av redan under skolåren, som att agera först och därefter komma på en förklaring.
När Dali har beskrivit sig själv har han använt ord som överspänd, fanatisk, neurotisk och sexfixerad men samtidigt rädd för sex. Han klädde sig som en tangokavaljer, ju äldre han blev, desto starkare växte fixeringen vid sitt yttre. Han utbildade sig på Konstakademin i Madrid och reste därefter till Paris för att lära känna surrealismen och sin blivande partner Gala. Dali blev hennes livsprojekt för att göra henne själv rik och Dali berömd. Hon blev hans maneger med en hårdhet som en slavdrivare. Dali kunde själv inte ta hand om de praktiska sakerna som att beställa tågbiljetter eller förflytta konstverk mellan gallerier, han lät därför Gala och alla hans ”bärare” ta hand om detta i alla dessa år. Med hjälp utav Gala blev hans produktivitet enorm då hon såg till att tavlor blev klara, tog hand om beställningar mm, allt för pengarna.
1940 flyttade de tillsammans från Spanien till New York där Dalis världsberömmelse växte till en av de allra största konstnärerna. Det åldrande paret återvände för gått till Spanien 1981 och när Gala senare dog 1982 tystnade Dali bort.
Surrealismens strävan var revolution av samhället och livet, både privat, socialt, kulturellt och politiskt, vilket gjorde att många surrealistiska konstnärer hördes i den politiska världen likaså Salvador Dali. Han har även blivit skyldig till en del brutala uttalanden som många blev upprörda utav, som att fattigdom är bra för folket eller att Franco gärna hade kunnat avrätta ännu fler människor. När de surrealistiska konstnärerna hade blivit allt mer förknippade med vänsterpolitiken, hade Dali en oklar ställning i frågan om det korrekta förhållandet mellan politik och konst. André Breton som anses ha varit den ledande inom surrealismen anklagar Dali för att försvara icke etiska idelogier såsom nazismen. Dali envisades dock om att surrealismen kan finnas till i ett opolitiskt sammanhang. Efter en rättegång blir Dali officiellt utesluten ur den surrealistiska gruppen, vilket Dali svarar ”jag är själv surrealismen”.
Som ung var det Dalis experimenterande med kubismen som gav honom den största uppmärksamheten från sina studiekamrater. Vid sitt första besök i Paris, 1926 fick den unga Dali träffa Pablo Picasso som redan hört positivt om Dali. De kommande åren gjorde Dali verk starkt påverkade utav Picasso och även senare utav dadaismen vilket påverkade hans arbete hela livet. Han var en mångsidig konstnär som tog till sig många olika stilar av konst och experimenterade med flera ovanliga och nya stilar.
Dali använde sig utav symbolik i hans konst. Som den varma dagen när Dali stirrade på en rinnande bit ost fick han idén om rinnande klockor som sedan resulterade till en av hans kändaste verk Minnets envishet. Med i målningen finns bl.a. mjuka och smältande klockor, den generella tolkningen är att tiden är stel eller förutbestämd. Ägget är en annan återkommande symbol som Dali har använt sig för att symbolisera hopp och kärlek. Olika djur hittar vi på många tavlor, som myror som pekar till döden, snigeln som är en anslutning till det mänskliga huvudet (han såg en snigel på en cykel utanför en bekants hus vid första mötet) eller gräshoppor som var en symbol för rädsla
Ett ögonblick, ett möte, ett drag eller kanske en sten kan vara grunden eller idén om ett nytt konstverk. Som sittmöbeln Mae West Lips Sofa som föreställer en mun formades efter skådespelerskan Mae Wasts läppar som Dali tyckte var intressanta.
Dali var en fantasifull och skicklig tecknare men ibland fick han mer uppmärksamhet tack vare hans underliga och uppseendeväckande utstrålning och den berömda mustaschen har blivit en kulturell symbol för det bisarra och surrealistiska. Han har bl.a. skildrats i filmer och parodierad i serie. Dali har varit en viktig person för konstens utveckling och en viktig inspiration för många konstnärer.
Tankar om surrealism och dess effekter
Intressant med surrealismen är att jag upptäcker massor med saker som jag aldrig har tänkt på förut. Saker som jag inte har tänkt på sätts ord eller en förklaring till. Dessutom så finns det en hel sjö med intressanta liknelser. Ofta tycker jag mig se bilder som bl.a. visar orättvisor i världen eller hur beroende vi är av allt och alla. Den surrealistiska drömmande känslan kan fördjupa redan befintliga åsikter eller nyansera det som jag redan känner till genom logiken. Surrealismen öppnar upp för höger hjärnhalva där symboliken hör hemma. Jag tänker att precis nu som under 1920-talet så behövs denna inspiration då rationalitet hyllas. Det är stor risk att det inte blir bra annars, när vi exempelvis ska ta livsbeslut som baseras på en obalans, alltför mycket rationalitet. Vi behöver ballans. Med inspiration från surrealistiska perspektiv så öppnas kommunikation upp med vår kreativa och symboliska sida, en betydligt större helhet blir då möjlig.
Stark
Ibland går inte saker och ting som man har planerat, hela världen blir skev. Snubblar på sina egna fötter, gör ett bakslag och får börja om, eller tar en omväg och missar målet. Behöver leta hit och dit, upp och ner innan man kan sätta ner foten och hittar hem. Ja, man kan säga att det är det som min byrå står för. Ibland är hela världen skev, men tillslut hittar du hem med extra erfarenhet.
Svävande rep är det första man ser om man kastar ett öga mot min stol i verkligheten. När man tar en närmare titt ser man att repen är fästa i en glaskub som fungerar som sits. Stolens konstruktion med den diskreta sitsen och de tydliga repen känns för mig surrealistiskt då några rep i själva verket inte skulle kunna stå rakt upp utan något fäste.
När jag hade ritat upp min stol tänkte jag mig att sitsen skulle vara som ett akvarium, men när bilden skannades in och öppnades upp i photoshop blev det svårt att få till mina önskemål. Min stol hade i så fall kunnat få en extra toutch och fått det lilla extra med vatten och liv. Vatten som dessutom är en viktig symbol för livet och ibland det omedvetna. Men jag fick gå emot mina surrealistiska idéer och ironiskt nog anpassa mig till verklighetens fysiska begränsningar med endast en sits utav glas.
Jag har designat en bänk med mjuk dyna och ben uppbyggda utav röda rep. När jag själv ser min möbel tänker jag på en enorm borste då alla benen är alla de små stråna. Den stora sittytan gör det möjligt att sätta sig från båda hållen vilket skulle kunna passa in i receptionen på ett hotell eller kanske ett museum. Någonstans där man väntar en kort stund innan man går vidare.
Om jag skulle döpa min kollektion, skulle den få namnet Stark. Stark är inte bara att kunna lyfta de tyngsta vikterna, utan också att kunna be om hjälp, ta sig igenom motgångar eller hitta nya vägar. Det tänker jag att mina ben till möblerna står för. Tanken bakom benen till stolen och bänken är att det är många som hjälps åt, byrån som tar omvägar men ändå kommer fram till sitt mål.
Jag har inte tagit inspiration utav någon speciell konstnär, författare eller skulptör för att skapa min kollektion, utan använt mig utav surrealismens tankesätt. Istället för att inspireras och kanske fastna för ett speciellt verk eller konstnär har jag försökt att själv sätta mig in i den surrealistiska kreativa situationen för att åstadkomma något med en liknande tanke. Inte bara det yttre, vad andra har skapat tidigare utan vad jag skulle vilja göra. Att förmedla något och blanda det overkliga med det verkliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar