Någon form av dagbok ~ Ready-made

Under arbetets gång har jag skrivit ner lite hur jag ligger till i arbetet och hur tankarna går.

Dagens lektion har jag kollat på vad olika konstnärer inom fluxus-rörelsen gjort för verk och bestämt mig för att fördjupa mig i Yoko Onos. Läst lite om hennes verk och fastnade bl.a för det krossade porslinet, fattade det som att åskådarna själva fick limma ihop olika bitar. Jag har även en ide om hur jag vill göra min ready-made.

Just det här att bygga ihop söndriga bitar till något nytt fastna jag för. Jag ska göra ett verk där jag krossar olika ting, närmre bestämt, en tallrik, glasflaska och en skål med små blommor och volanger, vill att en ska se att det är från olika prylar. Min först tanke var att bygga en skulptur som inte skulle föreställa något, det var även viktigt för mig att den skulle vara hel, gärna att en ser sprickorna men utan hål. Att något som raserats kan byggas upp, bli något annat, kanske till o med starkare. Men det visade sig ganska snart när byggandets dragit igång att det var klurigt att få bitarna passa. Nu gör jag istället så att jag bygger “tillfrisknads perioden”. Att bitar ligger vid sidan om stommen, vissa bitar sitter ihop och letar sig in till grunden.

Vad som är konst tänker jag är helt och hållet upp till betraktaren. Det här tycker jag är intressant och vill gå vidare med tanken. Mycket vad som gör vad det är som jag uppfattar som konst är platsen, miljön och ofta tanken. Platsen och budskapet kan höja ett verk och göra det till sitt rätta. Det krossade porslinet som jag har skulle kunna vara en kruka som fallit ut genom fönstret ut på gatan. Något ointressant, gå förbi, inget som fångar uppmärksamhet. Däremot om samma kruka o kras står i ett klint rum är det lättare att stanna upp och kika vad det är som står där. Gör sig en tolkning. Därför tänker jag att jag ska framföra verket i tre olika miljöer.

Det regnar! Perfekt för en av fotoserien. Ställde ut skulpturen och det krossade porslinet på asfalten och kröp runt med kamera och paraply. Hade tänkt att fota och sparya vatten med blomspruta för imitera regn men det här blev mycket bättre, kom små frön som klistrades fast mot porslinet. Tog även kort på vattenpöl och droppar, för att få en känsla av omgivningen. Av ögonblicket. Ögonblicket då skulpturen föll. Skulle kanske vara fint med solen som sippra in, att det är typ “slutet på eländet”, att det byggs upp igen men blir något annat, något nytt.

Bläddrade i den här boken och läste lite om Ono

Råka välta ut lådan med porslinet o skulpturen då en del bitar bröts och föll av, ska bygga upp det igen så som den såg ut innan. Ska även fota verket i en till miljö, funderar på ett ett matbord. 

Satt i vad som kändes som en halv evighet och försökte lista ut hur bitarna som låtsat skulle sitta och limma ihop dem. Hade det dåliga limmet som inte fäste så bra och dessutom blir gulaktigt. Klagade och fick frågan “behöver det verkligen se likadant ut som det förra?”. Hade inte ens tänkt att det skulle kunna vara lite olika och kom fram till att det dessutom kanske är bra. En lagnings process som det ska symbolisera i olika tids perioder. Framför därför bara två olika miljöer.