HEL

Vad har jag skapat?

Jag har skapat ett verk, vet inte om det här är värt att kalla ett verk men mycket beror ju på det konstnärliga sammanhanget, inte sant? Det är byggt av olika former av porslin och glas som jag har krossat och limmat ihop på nytt. Ett verk om att bygga upp och gjuta sin egen plattform. Om en resa där bitarna kanske inte passar perfekt men letar sig in mot stommen för att bli hel.

Yoko Ono

I projektet ready-made fick vi i uppgift att välja ut en konstnär och inspireras av hen i eget skapande av ready-made. Jag har valt att fördjupa mig i Yoko Onos verk. Hon arbetar mycket med installationer och låter betraktaren vara med i verket.

Yoko Ono föddes 1933 i Tokyo och är en kvinna som öppnade en ny väg inom konsten. Hon var en av de första kvinnorna i Japan som studerade filosofi, har även tagit kompositions kurs och kreativt skrivande. Vid 18-årsålder flyttade hon till New York och kom i kontakt med människor där nyskapande, innovation och experimentellt låg i fokus. Med hjälp av Anthony Cox fick Ono uppmärksamhet för sin prestation. Trotts en mansdomminerad krets har hon lyckats ta plats och kommit långt inom konst och musikbranchen, det vill säga dock inte utan motstånd från media och allmänheten. 

Jag frågade pappa om han vet vem Yoko Ono är, “jaja visst, hon var väll gift med John Lennon?”, fick jag till svar. Ja det stämmer, 1967 gifte de sig och gjorde även konst och ett album tillsammans. Men Ono är mer än Lennons kärlek, hon har gjort ett flertal låtar och turnerat med sin konst på gallerier över stora delar av världen. Med hennes installationer får betraktaren delta i konstverken, som att klippa bort ett stycke tyg från hennes kläder, spela schack där alla pjäser är vita eller klättra upp på stegar lite närmre skyn. Jag tänker att det är konstverk som blir personliga för betraktaren. Att en enkelt kan skaffa sig en egen tolkning. Verk som stimulerar fantasin och ger ett lugn. Spännande som får en att vilja delta och se mer utav.

Hon har även varit aktiv vid olika politiska sammanhang, till exempel efter 11 september då allmänheten fick vara med och bygga ihop sönderslaget porslin. Symboliskt för något som raserats men bearbetar sorgen genom konstnärlig helande. Kritisk till USA:s militära agerande, “we have to stand for peace and not fight for peace”.

Hur använder Ono sig av ready-made?

“Ready-made - bruksföremål med anspråk på konstnärligt värde.” Ready-made är alltså någonting som uppfattas som konst gjort av vardagliga ting då ofta massproducerade föremål. Det är just så här Ono arbetar, till exempel installationen med stegarna då en har möjlighet att klättra närmre himlen. Installationen består enbart av stegar men hon placerar det i ett konstnärligt sammanhang vilket gör att det kallas ready-made. Ono har namngett det som Sky Ladder vilket har använts världen över för att manifestera möjligheter till förändring vilket alltid varit en av Onos politiska drivkrafter. 2011 deltog Ono i den skånska utställningen Wallås där deltagande fick klättra upp på traktens ihopsamlade stegar för att känna på samarbete, klättra upp för högre utsikter och samtal om vilket håll de vill att förändring ska ske.

Konstverket som jag har blivit inspirerad av kallas Mend Piece. Det är sönderslaget porslin där deltagaren uppmanas att bygga sin egen skulptur. Hur det ska se ut är helt och hållet upp till personen själv. Som ovan nämnt så använder sig Ono av detta för att deltagarna själva ska fundera över hur en kan pussla ihop det sönderslagna och då inte så sällan att deltagarna ska göra det i grupp för att komma åt människors djupare omedvetna förankring till samarbete. Ono vill med verket förmedla det naturliga i raserande och uppbyggnad. Verket Mend piece eller kanske snarare processen har fått stor uppskattning världen över, såsom i exempelvis skånska Wallåsutställningen 2011.

Tankar bakom verket

Min först tanke var att bygga en skulptur som inte skulle föreställa något, det var även viktigt för mig att den skulle vara hel, gärna att en ser sprickorna men utan hål. Att något som raserats kan byggas upp, bli något annat, kanske till o med starkare. Men det visade sig ganska snart när byggandets dragit igång att det var klurigt att få bitarna passa. Jag har istället byggt “upp byggnaden/tillfrisknads perioden”. Att bitar ligger vid sidan om stommen, vissa bitar sitter ihop och letar sig in till grunden. Stommens botten är en rund cirkel, tänker lite symboliskt om att en har en plattform att stå på men den här är inte hel men stabil.

Presentation då jag lyfter fram två olika miljöer, ”galleri” och ute på gatan i form av bilder.

Hur påverkar platsen miljön?

Vad som är konst tänker jag är helt och hållet upp till betraktaren. Det här tycker jag är intressant och vill gå vidare med tanken. Mycket vad som gör vad jag uppfattar som konst är platsen, miljön och ofta tanken. Platsen kan höja ett verk och göra det till sitt rätta. Det krossade porslinet skulle kunna vara en kruka som fallit ut genom fönstret ut på gatan. Något ointressant, gå förbi, inget som fångar uppmärksamhet. Däremot om samma kruka o kras står i ett klint rum är det lättare att stanna upp och kika vad det är som står där. Gör sig en tolkning. Därför valde jag att framföra verket i olika miljöer.

När jag fotograferade ute på gatan var jag tacksam över vädret då det regnade vilket förstärkte känslan om bortglömt och inget värde. Vattenpöl och droppar, för att få en känsla av omgivningen. Av ögonblicket. Ögonblicket då skulpturen föll. ögonblicket då allt gick i krasch.

På vilket sätt ready-made?

som vi pratat en del om är ju ready-made “bruksföremål med anspråk på konstnärligt värde”, som det så fint formulerades i ordboken. iom att jag använt massproducerade föremål som en tallrik och som vi kan se så är det inte så lätt att äta från det här så är det ena kriteriet av bockat för att klassas som ready-made men om det är i ett konstnärligt värde är ju som sagt upp till var och en.

En skulle kunna fråga sig om det här är ready-made? Kanske inte i och med att det ej är i ett konstnärligt sammanhang här på gatan.

Utvärdering av processen

I det här projektet har jag hittat ett nytt sätt att dokumentera och sammanställa information. Under arbetets gång har jag skrivit några rader om vad jag har gjort och vad jag har för tankar, det har underlättat arbetet nu när jag ska knyta ihop säcken då jag lättare kan gå tillbaka i arbetsprocessen. 

Själva iden om vad jag ville göra bestämde jag mig för snabbt, för att vara jag. Kunde kicka igång med skapandet och hade då tid att lägga till fotandet för presentationen. För att förbättra verket skulle jag ha kunnat visa fler platser än två olika miljöer som jag nu lyft fram. Hade en tanke om att även ta kort med skålen på ett dukat matbord för att lyfta fram ytterligare en miljö.

Vid presentationen för verket lyftes även ett förslag fram om att lägga en limtub intill bitarna för att bjuda in betraktaren i verket. Det hade lyft verket och blivit en starkare koppling till Yoko Ono då hon arbetar mycket med att involvera betraktaren.