Hänganordningen hade jag tänkt skulle vara utav ståltråd invirade i snöre
utav natur nära material. De skulle vara böjda ut från väggen där kloten skulle
hänga i. Jag var fast i klistret när jag förstod hur tunga kloten var och när jag
inte fick tag på en tillräckligt stark ståltråd. Jag visste verkligen inte hur
jag skulle löda problemet. Lösningen kom när jag väl hade redovisningen och
trodde att jag inte var klar med min mobil. Inför redovisningen hängde jag upp
mina klot i olika höjder fritt från varandra. Ingen annordning utan fria
enheter, som små moln. Precis den kännslan som jag ville komma åt. Det var så det
skulle vara, det känndes helt rätt när de väl hände uppe.
Det fina som jag la till gör mina moln mer värda, nu betyder de någonting, inte bara för mig utan för hela min klass. I det största molnet är nämligen klassens drömmar bevarade på små papperslappar. I nästa moln förvaras de personer som jag ser upp till eller betyder mycket för mig. Tredje molnet är fullt med saker som jag vill göra eller uppleva innan jag begravs. I de två minsta molnen bevaras två av mina drömmar. Alla önskningar, drömmar och viktiga personer är nu bevarade i mina svävande moln.