Formex

Var på Formex mässan i samma veva när jag väl började rita mina möbler och inredningsdetaljer. Hade några möbler men det var framför allt inspiration för inredningsdetalj som jag höll ögonen öppna för. Himla mycket prylar och människor att jag blev alldeles snurrig. Så mycket intryck att ta in men samtidigt så mycket inspiration proppat under samma tak. Det var inte bara fina ting utan också balla miljöer som blomtaket eller växtväggen.

 

 

 

Planscher från Ylva Skarp var det som jag framförallt tog med mig och blev sugen på att göra egna som inredningsdetalj.

Hemlösa

Så fort det kommer in någon annan i bilden är det inte längre jag som bestämmer, det är det luriga, för hur vet man var gränsen går? Jag visste vad jag ville, skulle bara genomföra det också. För mina bilder tillägnar jag de hemlösa i Göteborg. Tog med mig kameran och åkte ner till Nordstan. Behövde inte leta länge och blev förvånad över hur många tiggare där var. När man väl öppnar ögonen så verkar de finnas överallt. Stod i vimlet av alla människor med kameran i hand och hjärtat bankade hårdare för varje gång jag gick förbi en tiggare eller Faktumförsäljare. Vad skulle jag göra? Skulle jag bara gå fram o säga ”hej, får jag ta en bild av dig”? Ja, det var ungefär så det sen gick till.

 

 

Möten är märkliga. Som ett blankt papper utan förväntningar men som slutade med en lista med frågor. Var kommer han ifrån? Var sover han? Vad drömmer han om? Snubben med en egenbyggd liten ställning med Faktums plansch gick jag förbi en gång, och sen en gång till innan jag vågade vrida stegen åt hans riktning. Jag sa Hej och nu brydde jag mig inte om strömmen av människor bakom axeln för han log så brett. Han kunde inte många ord på svenska och engelska var knagglig.
Ps. hans favorit ägodel är den stickade tröjan han bär.

Den här damen sitter ofta där på hörnet, det har liksom blivit hennes plats. Jag undrar vad hon tänker när hon sitter där. Att varje dag oavsett väder behöva sitta stilla och vänta på några kronor då och då. Att ständigt bli förbi sedd som ingenting värt, som en propp i systemet där starkast vinner. Känner hon hat mot situationen hon befinner sig i, eller tacksammhet för de få kronorna hon faktiskt får in?

 

 

 

 

 

Den här mannen sparar sina pengar han får från att sälja Faktum till en resa, en resa där det inte snöar. Att han önskade mig lycka till med mina foton gav mig extra pepp att fortsätta.

Utan att egentligen veta någonting om de här personernas liv måste jag erkänna att jag imponerad över deras mentala styrka. ’De har inget val’ skulle någon kanske mena men att varje dag traska mot sitt hörn eller packa upp bunten Faktumtidningar och ta sig genom dag för dag, trotts bristen på respekt, kärlek, uppmärksammhet vill jag mena är starkt.

2014-01-04

Projektet, att skapa en möbelkollektion med inspiration från Tibet gav mig bara ångest. Ligger ett bra steg efter och måste ha mins tio möbler på onsdag. Loggboken har legat och väntat på mig men jag har verkligen inte velat ta tag i det. Ligger och skaver. Men, så trillade jag över ett gäng riktigt balla möbler och hittade också en ny designer på kuppen. Klickade vidare bild efter blid och blev alldeles pepp. Som kolsyra i kroppen! Jag vet vad jag vill ha och få fram.

Michael Anastassiades är designern

Symboler

Jag letade allt mer efter symboler och tänket i Tibetanernas tro och levnadssätt. Det jag fann var bl.a lotusblomman - strävan efter fred och fridfullhet som lotusblomman vars rötter växer långt ner i den mörka jorden medan den vackra blomman alltid är vänd mot ljuset. 

Chakra - olika energipunkter på i kroppen.

Tibetanska böneflaggor som ska sprida bönerna i vinden.

Mala - pärlband som kan hjälpa att stilla sinnet vid meditation samtidigt som man räknar eller upprepar ett ord eller citat och tar ett andetag för varje kula.